Boendesituation

Just nu bor jag och mitt livs kärlek lite primitivt på 19 kvadrat. Vi bor i ett studentrum med delat kök med 11 andra personer tills vi får tag på en lägenhet. Det var inget planerat och egentligen inte jättenödvändigt, men det var något som vi både kände att vi ville göra.

Vi har såklart behövt göra lite uppoffringar för att kunna bo så här. Mer än 70% av våra ägodelar är placerade i ett förråd som vi hyr. Det mest nödvändiga har vi på plats här. När vi berättade för folk i vår omgivning att vi planerade att bo såhär var det många som reagerade på det och kom med massor av "goda" råd för hur man ska göra då. Många av råden handlade om att undvika varandra. "Försök att inte vara hemma så mycket" m.m.

Det kändes för mig helt bisarrt. Om vi istället valt att bo i två rum liknande det här hade vi med största sannolikhet bara spenderat den mesta tiden i ett av dem.

Det som även är bisarrt är att ingen av alla de som intresserat sig för vår situation har ifrågasatt att vi flyttar ihop långt innan vi ens varit ihop i ett år. Den delen verkar för många vara alldeles irrelevant att ta hänsyn till. Det är klart att det är påfrestande att bo ihop på det här sättet. Men vi är oftast ganska tydliga mot varandra. Om någon av oss stör oss på något den andra gör så tar vi upp det, och jag känner nog att jag känner den här mannen tillräckligt väl för att märka om något är fel.

Självklart längtar vi till en större lägenhet där vi får mer plats, men egentligen längtar jag till en liten stuga. Ett eget hem som vi kan bo i och bygga om, måla om och riva i lite som vi vill... men det får bli när det blir. Nu ska vi överleva det här.

Så här kul kan man ha tillsammans med den man älskar! Exempelvis!