Jag har precis läst ut boken "En shopoholics bekännelse" och jag tyckte om den. Det är en charmig, enkel liten bok som stått i min bokhylla förevigt (typ) men jag har aldrig riktigt läst den. Jag började alltid och tröttnade fort. Filmen gillade jag däremot.
Och boken var bra.
Rebecca, huvudpersonen i boken (fokalisatorn med korrekta litteraturtermer om vi nu ska vara såna) framstår först som en oerhört dryg, bortskämd korkad bimbo utan framtidsplaner eller moral men visar sig sedan vara riktigt klok och initiativtagande.
Boken är skriven på ett enkelt, bra sätt. Läsaren följer lätt med i Rebeccas förvirrade, charmiga tankegångar som snabbt går från ett journalistikerbjudande till kläder, kläder och kläder!
En vän sa till mig för flera år sedan att hon tyckte att jag påminde om Rebecca. Och på ett visst sätt kan jag hålla med. Jag faller lätt för frestelser och jag gillar att fynda. Skillnaden mellan oss är att jag är bra på det. Jag köper inte en sjal som är prissänkt från 3000 till 1200 för jag vet att sjalen knappt är värd 20 kronor egentligen.
Huvudpersonen (eller protagonisten i litteraturtermer) genomgår en dynamisk utveckling genom hela boken och läsaren får genom mystifikationen se hur Rebecca mer och mer upptäcker hur begåvad och duktig hon egentligen är trots sina felsteg tidigare i livet.
Rebecca Bloomwood är framtidens hjältinna, ett bra ideal för unga kvinnor och flickor som är på väg att lära sig om livet och hur fel allt egentligen är i det.
När boken är så här rosa är det skönt att ha ett pocketfodral att dölja att man som litteraturstudent läser skitböcker som den här. Då borde man väl sluka böcker av Ryska identitetsförvirrade gamla gubbar?
Fodralet är i alla fall diskret och smidigt! Fick det i julklapp av min pojkväns föräldrar. Det är redan slitet, men hellre det än boken.
BTW. köpte boken för en 20 på Myrorna om jag inte minns fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar