Hon kunde vara fackla åt en blind!
Hon hänger skimrande på nattens kind
Som en juvel i Etiopens öra,
För dyr för jorden, och för skön att röra!
Kråkflocken kring henne förstärker glansen:
En snövit duva! Efter den här dansen
Går jag och rör vid hennes hand och låter
Den ge min grova hand dess oskuld åter.
Älskade jag förut? Aldrig så här!
I kväll först har jag sett vad skönhet är.
Romeo och Julia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar