De är de två bästa killarna som finns! De är tuffa, starka, modiga och jävligt speciella (men vem fan är inte speciell!). Jag har känt de här killarna i 4 respektive 5 år, jag lärde känna dem som små oskyldiga, osäkra 14-åringar och har sett dem växa upp.
Jag älskar dem mer än något annat. För båda har vågat öppna sina hjärtan för mig den sista veckan. Helt, avskalat och osäkert. När man står där 5 år efter första mötet med en gråtande, vuxen man i sin famn som vill vara 14 och oskadad igen, då har man blivit bra vänner.
Det enda man kan göra är att växa upp. Men man ska fan inte göra det själv!
Ni är så fina, som märker när hjärtat är tungt och när jag behöver prata och en varm kram! <3
SvaraRadera