Jag faller inte så stenhårt för karaktärer egentligen.
Men en karaktär som fastnat i mitt hjärta och som jag ofta känner igen mig i är Katniss i Hungerspelen.
Självklart är boken skrivet på detta sätt och läsaren mer eller mindre förväntas känna solidaritet och närhet med den bortglömda flickan och det fruktansvärda öde med död, sorg och kärlek och allt vad det innebär.
Men ingen, som läst böckerna, kan ju någonsin påstå att de inte grät floder över Katniss memoriaceremoni för den lilla flickan Rue och hennes fasansfulla öde.
Och en sak säger den boken oss, som andra böcker inte kan göra.
Barn ska inte behöva utså sådana saker. Vi vuxna har som ansvar att skydda dem ifrån det. Och ändå kryllar världen av ensamma, sårade och utsatta barn som inte får det stöd som de förtjänar.
Läs boken på en nivå till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar